Jag har släcka ’ d min lampa, jag slog det i den start
som varje lem convulsed, jag hörde det falla—
kraschen blent med min sömn, jag såg avgår
dess ljus, även när jag vaknade, på yonder vägg;
över mot min säng, Det lyste en glimt
konstigt, svag, och mingel också med min dröm.
det sjönk, och jag är wrapt i fullkomlig dysterhet;
hur långt är natten avancerad, och när kommer dag
Retinge skymningen och livlig luft med blom,
och fylla detta tomrum med varm, kreativ stråle?
skulle jag kunna sova igen tills, klar och röd,
morgon skall på bergstopparna spridas!,
Jag skulle ringa mina kvinnor, men att bryta deras sömn,
eftersom min egen är bruten, var orättvisa;
de har gjort hela dagen, och väl tjäna ’ d slumber brant
deras arbete i glömska, jag litar på;
Låt mig min febriga klocka med tålamod björn,
tacksam att ingen med mig dess lidanden dela.
ännu, Åh, för ljus! en stråle skulle lugna
mina nerver, mina pulser, mer än ansträngning kan;
jag ska rita min gardin och konsultera himlen:
dessa darrande stjärnor på dead of night look Wan,
vild, rastlös, konstig, men kan inte vara mer drear
än detta min soffa, delas av en namnlös rädsla.,
Alla svarta-en stor moln, dras från öst till väst,
döljer himlen, men det finns ljus nedan;
facklor bränna i Jerusalem, och kasta
på yonder steniga mount en lurid glöd.
Jag ser män station ’ D där, och glimmande spjut;
ett ljud också, långt ifrån, invaderar mina öron.
tråkiga, uppmätta slag av yxa och hammare ring
från gata till gata, inte högt, men genom natten
tydligt hört—och några konstiga spektrala sak
är nu upprear ’d—och, fix’ d mot ljuset
av de bleka lampor, definierade på den himlen,
det står upp som en kolumn, rak och hög.,
Jag ser allt-jag vet dusky tecken-
ett kors på Golgata, som judar uprear
medan romarna titta på; och när gryningen ska lysa
Pilatus, att döma offret, kommer att visas—
passera mening-ge honom upp att korsfästa;
och på det korset den fläckfria Kristus måste dö.
drömmar, då, är sanna – för således min vision sprang;
visst vissa orakel har varit med mig,
gudarna har valt mig att avslöja sin plan,
att varna en orättvis domare av öde:
jag, slumrande, hört och såg; vaken Jag vet,
Kristi kommande död, och Pilatus liv ve.,
Jag gråter inte för Pilatus-som kunde bevisa
ånger för honom vars kalla och krossande sway
ingen bön kan mjukna, ingen överklagande kan röra sig:
som trampar hjärtan som andra trampa lera,
men med en vacklande, en osäker slitbana,
som kan röra upp repressalier i de döda.
tvingas sitta vid Hans sida och se hans gärningar;
tvingas se att visage, timme för timme,
i vars gatlopp linjer den avskyvärda gazer läser
en trippel lust av guld och blod och makt;
en själ som motiverar hård, men ändå abject, uppmana—
Roms servil slav, och Juda tyrann gissel.,
Hur kan jag älska, eller sörja, eller synd honom?
jag, som så länge min fetter ’d händer har vridit;
jag, som för sorg har grät min syn dim;
eftersom, medan livet för mig var ljus och ung,
han robb’ d min ungdom—han släcka skulle mitt livs fair ray—
han krossa ’ d mitt sinne, och gjorde min frihet dräpa.
och vid denna tid-även om jag är hans fru-
han har inte mer av ömhet från mig
än någon annan usel skyldig liv;
mindre, för jag vet hans hushåll privatliv-
Jag ser honom som han är-utan en skärm;
och, av gudarna, min själ avskyr hans mien!,
har han inte sökt min närvaro, färgade i blod-
oskyldiga, rättfärdiga blod, kasta skamlöst?
och har jag inte hans röda hälsning motstod?
Ay, när, som erst, han störtade alla Galileen
I mörk sorg—i lidande öm,
mingla deras mycket erbjudanden med deras gore.
sedan kom han-i hans ögon en orm-leende,
på hans läppar några falska, älskvärda ord,
och genom gatorna i Salem Klang ’ D medan
hans slakt, hacka, helig svärd –
och jag, att se en man orsaka män sådan ve,
darrade med ire – jag var inte rädd för att visa.,
Och nu, de avundsjuka judiska prästerna har fört
Jesus-som de i mock ’ ry kallar sin kung-
att ha, genom denna bistra makt, sin hämnd åstadkommit;
med detta medel reptil, oskuld till sting.
Åh! kan jag men den påstådda doom avvärja,
och skydda den skuldlösa huvudet från grym ont!
tillgänglig är Pilatus hjärta att frukta,
Omen kommer att skaka sin själ, som höstlöv;
kan han denna natts skrämmande syn hör,
Denna bara människans band löstes, hans liv var säkra,
om inte det bittra prästadömet bör råda,
och göra ännu terror till deras illvilja vaktel.,
men om jag berättar drömmen – men låt mig pausa.
vilken dröm? Erewhile tecknen var tydliga,
Graved på min hjärna-på en gång någon okänd orsak
har dimm ’ d och jämnat tankarna, som nu visas,
som en vag kvarleva av någon av tidigare scen— –
inte vad som kommer att bli, men vad, sedan länge, har varit.,
Jag lider ’d många saker—jag hörde förutsagt
en fruktansvärd undergång för Pilatus,—kvardröjande elände,
i långt, barbariska climes, där bergen kallt
byggt upp en ensamhet av trackless snöar,
där han och grisly vargar prowl’ d sida vid sida,
där han levde famish ’D—där, methought, han dog;
men inte av hunger, eller av malady;
jag såg snön omkring honom, fläck’ d med gore;
jag såg snön runt honom, bets ’ d med gore;
jag br > Jag sa att jag hade inga tårar för som han,
och, Lo! min kind är våt – mina ögon kör o ’ er;
Jag gråter för dödligt lidande, dödlig skuld,
Jag gråter den ogenomträngliga gärningen, blodet självspillt.,
mer jag minns inte, men visionen spred sig
i en värld avlägsen, en ålder framöver-
och fortfarande det upplysta namnet Jesus skjul
ett ljus, en tydlighet, genom den pågående dysterhet—
och ändå såg jag det tecknet, som nu ser jag,
som korsar på yonder panna av Golgata.
vad är detta Hebreiska Kristus? för mig okänd
hans härstamning-doktrin-mission; men hur tydligt
är Gud-liknande godhet i hans handlingar visas,
hur rak och rostfritt är hans livs karriär!
strålen av gudom som vilar på honom,
i mina ögon gör olympisk ära dim.,
världen avancerar; grekiska eller romerska riten
räcker inte den frågande sinnet att stanna;
Den sökande själen kräver en renare ljus
att vägleda den på dess uppåt, framåt sätt;
skäms över skulpterade gudar, vänder Religion
till där den osynliga Jehovas altare brinner.
vår tro är ruttet, alla våra riter besudlade,
våra tempel besudlade, och, methinks, den här mannen,
med sin nya förrättning, så klok och mild,
är kommit, även som han säger, agnarna att fläkt
och bryta från vetet; men kommer hans tro
överleva fasorna i att morrow död ?,
* * * * * * *
Jag känner en fastare förtroende-ett högre hopp
stiga i min själ-det gryr med gryningen dag;
Lo! på Templets tak—på Moriah lutning
) Visas i längden att tydliga och crimson ray –
Som jag så önskade för då stängde i natt;
Åh, öppna himmel, jag kommer, jag välsignar häll ljus!
del, moln och skuggor ! Strålande sol visas!
del, mental dysterhet! Kom insikt från på hög!
Dusk dawn in heaven strävar fortfarande med dagsljus klart
längtan själ doth fortfarande osäker suck.
Åh! att se sanningen – den solen gudomlig,
Hur dånar mitt bröst byxa, min Ande tall!,
denna dag, tiden travails med en mäktig födelse;
denna dag, sanningen lutar från himlen och besöker jorden;
Ere night descends I shall more surely know
vilken guide att följa, i vilken väg att gå;
Jag väntar i hopp-Jag väntar i högtidlig rädsla,
Oraklet av Gud-den enda sanna Gud-att höra.