60 år efter Sadako Sasakis död utvecklas historien bakom Hiroshimas papperskranar fortfarande

”de kallade oss ”ragged class”, ” påminner om Tomiko Kawano av hennes sjätte klass på Noboricho Elementary School i Hiroshima. ”Halva vår klass hade förlorat familjen i atombomben eller var överlevande själva.,”

bland dem var Sadako Sasaki, den nu kända lilla tjejen som utvecklade akut leukemi 10 år efter att ha utsatts för strålning under atombombningen av Hiroshima. Inspirerad av den urgamla japanska tron att alla som gör 1000 origami kranar kommer att se sin önskan gå i uppfyllelse, Sadako tillbringade sina sista dagar fällbara papper kranar på hennes sjukhussäng i hopp om att hon skulle återhämta sig.

mindre kända är Sadakos vänner och klasskamrater som vid Sadakos kölvatten 1955 svor en ED innan hennes kremerade kvarlevor att de skulle bygga ett monument till hennes ära., Deras ansträngningar utlöste en barns fredsrörelse och insamlingskampanj som svepte genom Japan och förvandlade origami-kranen till en internationell symbol för fred. Barnens Fredsmonument i mitten av Hiroshimas Peace Memorial Park — kulminationen av deras ansträngningar-firade sitt 60-årsjubileum i år.

men 1954 var Sadako bara en annan ljus ung tjej i ”ragged class.”

” hon var min bästa vän”, säger Kawano, som var en klasskamrat till Sadakos från andra klass på. I skolfoton står de två ofta bredvid varandra. ”Vi hade mycket gemensamt”, förklarar Kawano. ”Båda våra familjer sprang företag ur våra hem — och naturligtvis hade vi båda överlevt bombningen.,”

Kawano var 3 år gammal när en dödlig blixt fyllde fönstren i hennes hus på morgonen Augusti. 6, 1945. Skrämd sprang hon över rummet mot sin mamma men snubblade och föll. Genom ren tur föll ett myggnät på en närliggande byrå ovanpå henne och skyddade henne från spärren av splinterat trä och glasskärvor som sekunder senare utbröt genom rummet.

hon dök upp utan en skråma.

i slutet av sjätte klass bildade Kawano och hennes klasskamrater en grupp som heter Unity Club så att de kunde hålla kontakten efter examen., Medlemmarna turades om att besöka Sadako på sjukhuset. Även om de inte visste det vid den tiden skulle Unity Club bilda embryot i tusen Kranarrörelsen, vilket skulle få barnens Fredsmonument att förverkligas. Unity Club möter fortfarande regelbundet, mer än 60 år efter Sadakos död.

hålla Sadakos berättelse vid liv

idag arbetar Kawano som en a-bomb berättare, företagsägare och ordförande för Peace Minds Hiroshima, en organisation som hon grundade för att sprida Sadakos historia — och Hiroshimas budskap om fred — till barn runt om i världen. Peace Minds Hiroshima syftar till att nå det höga målet, lämpligt nog, på vingarna i de cirka 10 miljoner papperskranar som skickas till barnens Fredsmonument varje år., Tillsammans uppgår origami-erbjudandenen till 10 metriska ton årligen-mer än vikten av Hiroshima-och Nagasaki-atombomberna i kombination.

inför betydelsen och svindlande mängd papperskranar (eller orizuru, som de kallas på japanska) började staden Hiroshima leta efter lämpliga sätt att återvinna överflödet.

genom sitt Orizuru Notebook-projekt återvinner Peace Minds Hiroshima nu Fredsparkens kranar till bärbara datorer för distribution till barn utomlands., Varje anteckningsbok har information på japanska och engelska om Sadako, bombningen av Hiroshima, behovet av fred och nukleär avskaffande — och naturligtvis instruktioner om hur man viker papperskranar.

”för att komma igång delade vi ut flygblad på borgmästarna för fredsmöte i Nagasaki förra året”, säger Kawano. ”Städerna Malakoff, Frankrike; Hannover, Tyskland; och Fremantle, Australien, begärde att vi skickar anteckningsböcker till skolor i sina städer för att främja fredsaktiviteter.”

i februari levererade en representant för Peace Minds Hiroshima, Tomoko Nishizaki, orizuru anteckningsböcker personligen till en grundskola på Kuba.

projektet är dock inte utan dess utmaningar.,

”till att börja med är vi alla från pre-internet generationer”, säger Seiji Okamura, en supporter av Peace Minds Hiroshima som, vid 64, hanterar sin sociala medier närvaro. ”Som ett resultat, de flesta av våra medlemmar vet inte om sociala medier eller hur du ansluter med människor på nätet. Detta gör även insamlingar svårt.”

Global school, global mission

lyckligtvis för Peace Minds Hiroshima är de inte den enda gruppen i stan som vill ansluta till utländska studenter genom papperskranar.,

Hiroshima International School, den enda skolan i Chugoku-regionen som erbjuder en internationell utbildning på engelska i åldrarna 3 till 18, är värd för en studentgrupp dedikerad till att hantera papperskranar som skickas till Fredsparken.,

”Senbazuru Club, eller Tusen Crane Club, tar hand om papper kranar som skickas från utanför nationernas till Hiroshima,” förklarar Yuya Naka, senior student vid Hiroshima International School och nuvarande ordförande för klubben. Som med ungefär en tredjedel av Hiroshima International School student kropp, kommer Naka från en familj med en japansk och en utländsk förälder — i hans fall hans tyska mor.

enligt Naka kommer Fredsparkens kranar vanligtvis från skolor där eleverna som en del av en historielektion lärde sig om Hiroshima och vikta 1000 kranar som klassaktivitet.,

”men ofta är de kranar vi får inte i mycket gott skick”, säger Naka. ”Ibland är de inte vikta ordentligt, eller de har inte en sträng som förbinder 1000 tillsammans-de är bokstavligen bara en massa papperskranar. Så vår klubb strängar lösa kranar tillsammans och refolds de som inte är riktigt presentabel.”

om du någonsin har besökt Hiroshimas Peace Memorial Park och märkt att alla papperskranar ser pittoreska ut, vet du nu varför.,

När Kawano besökte Hiroshima International School som en a-bomb berättare, talade Naka med henne om att ge orizuru anteckningsböcker som tack gåvor till skolor som skickar kranar till Hiroshima.

”Vi arbetar fortfarande ut det bästa sättet att få anteckningsböckerna utomlands, eftersom frakt är så dyrt”, säger Naka, ”men nuvarande idéer inkluderar att be mottagarskolor att täcka Porto, och kanske till och med en crowdfunding-kampanj.,”

till Skillnad från pre-digital-era medlemmar i Fred Sinnen Hiroshima, vid 17 års ålder Naka är inte sannolikt att uppleva mycket problem med att få kontakt med folk på nätet. Och för Kawano är det precis den åldersgrupp hon känner sig mest bekväm att prata med.,

”Sadako blev sjuk när vi var i sjätte klass”, förklarar hon, ” och våra kommande fyra år konsumerades med kampanjen för att bygga barnens Fredsmonument. Jag känner att barn i den åldern bäst kan förstå vad vi gick igenom.”

till Kawano är de viktigaste sakerna för dem att förstå värdet av fred och livets osäkerhet.

”bakom det står enighet och fortsättning”, säger hon. ”Tusen kranar rörelsen började med oss och spred sig till Hiroshima. Från Hiroshima spred sig det över Japan., Idag anländer papperskranar till barnens Fredsmonument från hela världen. Det är för att vi höll ihop och inte gav upp.”

Vivica Daniel, tidigare president för Thousand Crane Club, håller med om att kraften att ansluta till utländska nationer genom papperskranar inte bör underskattas.

”Ibland hör jag åsikter som fällbara 1000 kranar inte betyder någonting, och att vi borde sluta eftersom det är slöseri med tid och papper”, säger Daniel. ”Men jag tror att det finns så många saker som papperskranar kan berätta för människor. De kopplar oss till Hiroshimas historia., Jag har sett många som först trodde att A-bomben var nödvändig, men efter att ha läst om vad som verkligen hände i Hiroshima ändrade de sig.”

under sitt senaste år på Hiroshima International School avser Naka att skapa ett sätt för Thousand Crane Club att öka sin uppsökande utomlands.

”symboliken för papperskranar är mycket kraftfullare än bara statistik”, säger han. ”Genom att dela dessa anteckningsböcker som Kawano skapar tror jag att vi kan påverka många fler människor.”

Peace Sinnen Hiroshima: www.pm-hiroshima.com; Tusen Crane Club: www.facebook.,com / 1000craneclub

skicka dina kommentarer och Community story idéer till: [email protected]